jag inser nu att jag borde skriva ett inlägg om bara mig själv bara för att veta själv och för er som inte vet!
nu kör jag!


Jag heter susanne johanna pettersson, född och uppvuxen i Gävle med min mamma, pappa och storasyster. den 2 april 1991 kom jag till världen och syrran Madelene är 1,5 år äldre (viktigt dedära att det inte är två år mellan oss ;) ). Min mamma heter Anna och Pappa heter Mathias, är inte skillde för de aldrig vart gifta men de bor inte tillsammans och har/haft nya sambos! Pappas "nya" sambo heter Eva som har två barn, vuxna nu och heter Jeanette och peter! Jeanette står mig nära inte lika som min syster men ändå väldigt nära, peter står mig inte lika nära men när vi umgås allihopa har vi trevligt! Han och hans tjej har fått en söt liten dotter nyss också!

när jag var yngre var jag inte alls blyg, har nog aldrig varit heller, eller lite såklart ibland men de släpper efter 10 min! jag är en sådan människa som inte gillar att vara själv så därför har jag nästan alltid varit med mina kompisar efter skolan och på helger när jag vart mindre. jag gick på fridhemsskolan till sexan sen solängen och sist men inte minst borgis! låg och mellanstadie tiden var inte någon speciell tid jag bara var men sen i sjuan  så blev jag allt mer fjortis och gjorde allt hemskt och olydigt man kan tänka sig så jag måste nog säga att jag vart en hemsk tonåring som ljög, lurade, drack, snodde, skolkade och bråkade! men samtidigt kan jag inte påstå att jag bråkade särskillt mycke med mina föräldrar, inte förrns de kom på alla hyss! i början av nian blev jag lugnare, dels för att jag slutade vara med Lina och dem, inte något illa menat men då förändrades mycke pga att jag var tvungen att ligga lite lågt och vi blev ju som sagt ovänner så mitt nya umgänge (bella, frida, mickis exempelvis) var lugnare och hade inte så mycket för sig som vi (lina jag sara) hade. jag fick bättre betyg i skolan och mina föräldrar började lita på mig igen. slutet av nian blev jag och lina vänner igen. och det är det bästa av allt att vi trotts allt blev vänner och började om! vilket vi behövde!

gymnasie började jag bytte fort till samma klass som lina (där bella också gick) och hon lovade mig att hjälpa mig igenom åren, fan vad bra att jag bytte och mina föräldrar är grymt stolta över mig som klarade det för min motivation var inte den bästa då! i ettan så gled jag mest runt och brydde mig inte så mycket men sen när jag träffade Anders sommarlovet till tvåan så förändrades jag väldigt mycke på ett bra sätt, jag gjorde de jag skulle och tog det lugnt för en gång skull! och här sitter jag idag när jag tagit studenten, har jobb och är sambo! jag är super nöjd med de som är nu! jag älskar livet!

nu tänkte jag berätta mina om mina jobbigaste studer i Livet!

när mina föräldrar flyttade isär - jag gick i femman tog det väldigt hårt och kunde inte sova i min egen säng i huset förns något år efter, jag sov alltså i mammas gamla säng brevid pappa men hos mamma sov jag ensam. jag tyckte inte om dedära med att bo i en väska varannan veckan men ändå gjorde jag de till tvåan i gymnasiet!

när min morfar dog, jag gick i fyran och han var en underbar persom som alltid fick mig att le! han ville alltid vara med mig och min syrra och vi åkte alltid buss och hade kul!

Ännu värre var nog när min farmor dog när jag gick i nian, i samma veva som jag belv ovänn med mina bästa vänner Lina och sara. hon var dendära jobbiga men ändå omtänksammaste personen jag känner! hon är den som bakade med oss och gjorde middag och allt, visst var hon jobbig men gud vad jag saknar henne och begravningen, jag har nog aldrig grinat mer, och låten som spelades den får mig att bli varm ledsen men ändå glad, jag brukar faktiskt ofta gå till hennes gravsten, mest när jag är ledsen och prata med henne och farfar, honom kände jag inte, han dog när jag var 4 år så honom har jag inte någon riktig uppfattnig om men farmor, min älskade farmor som gjorde allt för oss! jag önskar att hon hade fått träffa Anders och att hon funnis där på min student men jag vet att hon är stolt över mig och vakar över oss! ibland som på julafton hos syrran bara vet jagf att hon var där för det luktade farmor när jag kom in där!

Jag vill aldrig att min mormor ska dö! jag älskar henne så mycke och kjell med dom ska bara alltid finnas där tycker jag!

nu vet ni mer om mig fråga om ni undrar över något! :)
pussssss