Det var torsdag eftermiddag och Anders lillasyster Anna och hennes Erik var här på fika, jag kände redan då att nu har jag nog värkar men var inte helt säker och jag ville heller inte säga något! när dem åkte hem så kom Lina och Hendrik nästan precis efter, värkarna fortsatte och jag sa till Lina att det var lite jobbigt, blev alldeles svettig när de kom och det var mellan 10-20 min mellan varje, men dom var inte allt för kraftiga!

 

Kvällen gick och jag visste att när dom åker hem så kommer det kännas med, så sant! jag kunde slappna av mer än innan och mer ont fick jag. Vid 1 tiden på natten ringde jag förlossningen och berättade hur jag mådde och hur ont jag hade, skala 1-10 så var det 3 kanske. (då trodde jag jag hade 5-6 men nu i efterhand så skulle jag säga 3 eftersom jag vet hur 10 känns!)

 

 

Vid 5 tiden¨ringde jag igen, hade inte sovit medans A hade snarkat heeela natten, jag var så sur men ville ändå att han skulle få vila utifall Lilla p ville komma ut. Vi fick komma in, var öppen 2 cm och 1,5 cm av livmodertappen var kvar, inte så kraftfulla värkar och ganska oregelbundna. vi fick åka hem med två smärtstillande och en "sovdostablett", kom hem och jag tog inget av dem.

 

klockan 12 på dagen så hade jag hunnit sova lite, anders och hans vän stod och tapetserade, jag hade ont som fan (tyckte jag) så jag tog de två smärtstillande men inte sovdosen. Smärtan lugnade ner sig med vid 5 tiden kom de tillbaka. vi tog tid och vid 11 på kvällen var vi inne på förlossningen igen efter att dem bett oss komma in. Jag hoppades verkligen med spänning och nervösitet att vi skulle få stanna men ändå så var jag livrädd. Jag var helt slut i kropp och knopp eftersom jag ej sovit mycket. Inget mer hade hänt sen förra gången och jag fick åka hem med två nya värktabletter samt en "stanna av värkarna tablett" så jag skulle få sova något. jag blev också tillsagd att ta sovdosen jag hade hemma som jag ej tagit. kom hem vid 1 tiden, tog alla tabletter och sov så jävla gott verkligen.

 

 

vaknade lördagmorgon, var fruktansvärt ledsen, arg och förtvivlad. Mina värkar var borta och jag kände mig lurad på mitt eget barn, ringde förlossningen och grinade och berättade hur jag kände, men det var ju faktiskt så att lillen inte var riktigt redo att komma ut än. Jag och A gick ut på en promenad, jag gallopperade ibland, små joggade allt för att få igång det hela igen! sakta men säkert kom värkarna igång igen, de blev mer och mer kraftfulla under dagen så vi fick komma in igen redan vid 20 tiden ( vi tänkte också att det var väl lika bra att få smärtstillande på en gång så vi slipper åka mitt i natten, men jag hoppades såklart att vi skulle få stanna), jag var öppen 2 cm och tappen var det 1 cm kvar av, så vi skulle få åka hem med sovdos igen.......

 

jag fick bita mig i läppen och med gråten i halsen gå därifrån igen.... jag kände bara att jag inte orkade mer! dem förklarade att jag hade en lång "Latensfas" och att jag behövde sova för att kunna orka med en förlossning. mina värkar var inte kraftfulla nog för att kunna orka med något. fick nya tabletter samt en liten burk med lavendelolja som jag kunde ha i badet som lugnade mig. Vi åkte hem och jag tog alla fyra tabletter igen...

 

 

Jag vaknade flera gånger under natten trotts stanna av värkarna, sovdos och smärtlindrande men sov ändå helt okej den natten och på morgonen vaknade jag och hade fortfarande värkar, redan vid 7 tiden tog jag mig ett bad med lavendeloljan men inget blev bättre. åt frukost och ringde förlossningen (hej det är susanne igen...) och dem bad oss att komma in igen....

 

fortsättning följer!