Sover inte alls bra inatt, vaknar av konstiga och obehagliga drömmar, huset känns extra stort och sängen lite för tom. Det som känns bra är väl att kissen ligger på sin plats vid fötterna och sover och att jag precis fått ett fint sms av mitt kära A som också var vaken just precis nu när jag är de. Hoppas på att få somna om och vakna till de lite bättre om några timmar. Jag är fortfarande rädd över att få någon form av kramp eftersom jag inte kan hantera dem vilket i sin tur gör att jag tänker på massa saker som "borde jag låsa upp dörren så dem snabbt kan komma in" eller "varför sover jag ensam hemma" och så vidare men jag kände igår när jag kom hem att jag ville bara vara ensam och andas typ.

De allt mer hårda sparkarna ger mig ett leende och fina tankar om framtiden som jag nu hoppas drömma om :)