Just idag (och igår) förstår jag inte hur man orkar komma hem efter 7-16 jobb, laga mat, fixa med tvätten, hämta barnen och ja allt ni vet! Men det är nog bara mitt tillstånd just nu som får mig att gå hem till pappa och äta för att sen kunna gå raka vägen hem till soffan eller sängen och lägga mig bara. Diskhon är full, bänken har full av papper/brev och klädhögen bredvid sängen växer, och som sagt här ligger jag och myser med världens finaste och mysigaste katt! Älskar att tappa fotfästet någon dag och bara njuta av bebis i magen och drömma mig bort utan att det påverkar någon (okej då min älskling blir lite drabbad för han kommer hem innan mig imorgon så egentligen borde jag börja 16 och hunnit kommit ner på jorden igen fast å andra sidan behöver han se min verklighet jag lever i just nu så jag får lite extra kärlek i helgen för de behöver jag! )