Ibland tar man livet för givet, man tar sig själv för givet och vissa saker sitter långt inne men man förväntar ju sig hjälp när man väl behöver de. Jag ligger i en hård säng med sköterskor springandes var och varannan timme i ett rum på cirkus 24 kvadrat, ett rum som jag alltid har tänkt är till för sjuka människor som behöver hjälp. Igår eller förresten redan i förrgår var jag den människan! Tyvärr ligger jag här av en helt annan anledning  än de jag trodde jag skulle få hjälp med, jag är så arg på hc som knappt tog emot mig och när dem väl gjorde de ja då gjorde dem inte ens sitt jobb! Fyfan vill bara spy på sånna människor och ändå kände jag mig nöjd när jag gick där ifrån, detta gör mig orolig för min lille son där hemma som kanske också gick fel vård? Hosta i fem veckor, snorig och 39 graders feber vad kom dem fram till? Kanske pälsallergi, dem tog prover för de, jag har bihållsinflamation och trotts att jag sa det så lyssnade dem inte, Leonel då som inte kan framföra hur han mår och känner hur fan vågar dem?