Alltså denna period vi går igenom just nu måste vara den värsta hittills. Alla frågor om "vem äj de då mamma?", "vajför då då?" Osv. Alla kamper om små bagateller som att jag ska gå själv, jag ska inte gå och ångra sig tre hundra gånger om och alla "jag kan själv mamma" gör mig galet trött i både kropp och knopp! Men ack så varmt och fullt mitt hjärta är varje dag jag somnar! Härligaste godaste snart 2,5 åringen har vi här på bergsgatan!